fannyanderson

Efter 4 års fantastisk tid, ska nu min trofaste trotjänare gå i graven...



Idag när jag va ute o skulle borsta bort lite snö och is från bakrutan på vectroiden så hände nåt förskräckligt!
Det lät ganska exakt som när is spricker. Ni vet när man åker skridskor på te.x Tingstäde träsk så kan man höra att isen liksom knakar lite här o var. Så lät det när hela bakrutan krackelerade. Got damn!

Vi har väntat i ja, säkert 2 år på att den bilen ska chansera, men icke.

inför varje besiktning har man tänkt. Jaha, ok nu blir det skrot, men hur de än varit så har den gått igenom


*Man har fått fylla på vatten typ 1 gång i veckan
*den har druckit rätt mycke olja
*den luktar jämt bränd olja när man har kört
*oljelampan blinkar titt som tätt trots att det inte är nåt
*hastighetsmätaren fastnar hela tiden 
*det är rena rama kexchokladen i skärmkanterna
*Vindrutetorkarna har en förmåga att vilja dra iväg utåt sidorna eller i värsta fall flyga av 
*Tempmätarn går aldrig upp vilket resulterar i noll värme
*den kokar väldigt lätt 


de sista besiktningarna har hc halten varit för hög och i våras fick vi svetsa på en klump på dragkulan så att man inte ska kunna dra nåt me den eftersom att det bara är en stor rosthög alltihop. På sistone har även inredningen börjat ge med sig. O så idag då, bakrutan. Plus att den inte startade eftersom batteriet va kasst.

Ni fattar va...

Allt detta fick oss att ta ett gemensamt beslut i familjen. Nu är tiden kommen, nu blir det skroten!

Trots ovanstående fenomen så måste jag säga att jag tyckte väldigt mycke om min bil. Den hade sina egenheter, men jag lärde mig leva med dom. Man hade alltid en dunk vatten o en dunk olja i bilen te.x. Folk undrade ofta om man behövde hjälp när man stog med huven öppen lite här o var. Nej då, svarade man. Jag ska bara fylla på vatten. Eller nej då, jag ska bara fylla på olja. De va ingenting med det. Har till och med saknat den på sistone, när Björn har kört den hela tiden och jag har haft astran. Funkade utmärkt att ha crossen bakpå också. Nej den va för jävla bra =)

Men nu så...
är den snart ett minne blott...
Imorgon ska vi titta på en ny. En Omega till mig o grisen. Jag har höga förväntingar!




R.I.P

Jag ska på julbord med mitt jobb den 11:e december. Undrar va man ska ha på sig?
Eller om man överhuvudtaget ska följa me? Känner mig inte sådär supersugen på det om jag ska va ärlig. Har ingen vidare kontakt med någon därifrån längre, iaf inte som jobbar nu. Tessan ska ju inte me. Då hade de vart en helt annan femma! De känns som att de skulle kvitta för deras del om jag följde me eller inte, och jag menar hur kul är det? Vi har inte setts på ca 7 månader så man tycker det borde finnas plenty att prata om, nu när jag fått barn o allt de där, men jag har egentligen inget att säga dom.

Det sista dom såg av mig innan jag gick hem va en urle höggravid svidkärring som störde sig på minsta lilla. Det sista jag såg av dem va ett gäng människor som inte för fem öre förstod hur jobbigt jag ofta hade det. Ingen verkade fatta att det faktiskt va ganska tungt att släpa o dra på 80-kilos vagnar med post, eller att lyfta tunga backar i och ur bilen hela dagarna, till råga på allt med en stor kula på magen. Det är ju det sista jag minns av dem. Kanske inte så konstigt att jag har "a bad feeling" about this...


Jag blir fan förvånad om det blir kul men men, jag ska ge det en chans.
Jag ska åka dit med huvudet högt och med gott mod.

Blir det trist så tar jag väl bara o åker hem till min mysiga familj istället. Simple as that!

Imorse blev de ett 45 minuters köra-in-ved-pass. God, I love denna typen av kroppsarbete alltså!
Vardagsmotionen är fan den bästa träningen! Skotta snö, stapla ved, köra in ved, hugga ved, räfsa, klippa gräset med handjagarn, sånt tycker jag faktiskt är riktigt kul. (oftast)
Jag älskar att ta i!

can't wait till snön kommer så man kan få skotta lite =)



Team Nystugu

Gårkvällen:

 Ett glatt gäng på 12 personer va på Lilla o käkade!





efter det blev det barhäng hos oss..




Idag är det ju fars dag o vi hyllar alla pappor!
Björn är en fantastisk sådan och han har växt så otroligt mycke i sig själv sen han blev far. Det är så jädra kul att se, o även andra runtomkring oss märker det. Bob är helt klart det bästa vi gjort! skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur bra han är men det får bli ett annat kapitel.

Vi sa snart bege oss till Elinghem på lite familjemiddag. Jag har gjort en tårta till alla fina pappor som kommer.

Fast främst till min egen fina, påhittiga, rara, snälla, generösa, bästaste, för evigt älskade pappa såklart!


Jag har alltid varit pappas tjej, ända sen jag va liten. Då hängde jag me honom va han än gjorde. Kom man hem till oss en helg så möttes man av honom och en liten tjej i blåställ som hjälpte honom skruva med bilarna, byta olja, lägga om hjul, köra moppe på gården, mecka o fixa med allt som hade motor. På min 7-årsdag va min bästa present en hammare och en låda spik som jag fick av honom.

Han byggde en liten motorbil av en gräsklippare till mig. Ibland när vi va ute o åkte fick jag sitta i hans knä o styra o växla. Nångång kunde han hoppa ur i låg fart o springa bredvid så att jag fick köra alldeles själv när bilen rullade. 

Min mamma hatade ljudet av när man studsar med bollar inomhus när jag va liten. Om hon va borta en kväll så stängde vi alla dörrar på övervåningen så att det blev som en lång korridor o sen studsade pappa o jag me alla bollar vi hade. Tog pingisrack o slog bollarna till varann så dom flög längs väggarna. Ibland fick man cykla inomhus i den korridoren också. Allt som man tyckte va roligt men som man egentlgen kanske inte riktigt fick göra gjorde man med pappa. Han va min bästa lekkamrat och jag har så många fina minnen från min barndom.


Senare köpte vi gokart och motorcykel. Vi spenderade mycke tid i verkstan  o många gånger fick man höra av folk att jag va den sonen han aldrig fick. Detta tyckte han va löjligt sagt eftersom att det gick precis lika bra med en dotter i garaget. Han va otroligt rolig och påhittig att vara med och jag blir så glad när jag tänker på allt kul vi gjorde.

Pappa var ett stort barn, som jag hade när jag var liten.

Halloo..

I lördes va de ju GGN. Jag, Sofie, Alvin & Bob intog Tofta skjutfält redan vid halv 8 snåret..
Vi låtsades att vi va tävlande o körde in bakvägen. Raka vägen till depån.

Det kändes precis som då, för ett år sen, när jag va nervös utav helvete o själv skulle köra. Riktigt körsugen blir man iaf av denna folkfest. Vi gick till starten och tillbaka. Gick till hästskon o satt där en stund. Att ha me sig barnen va verkligen inget som störde. Dom va så snälla så o vi plöjde fram me vagnarna vart vi än ville.

imorgon skulle de visst bli snö. Det gör mig faktiskt ingenting, för nu är jag ju lyxig hemmafru istället för utsatt brevbärare ;)

trevlig afton!

Hissa morgonpromenader!

Jag älskar att gå ut i den lite halvkyliga friska luften på morgonen med min lille Bob nerbäddad i vagnen.
En kopp kaffe innan bara sen drar vi ut!
Japp juste, jag icke-kaffedrickarn nummer 1, häller i mig en kopp varje morgon nuförtiden. Förutsatt att vi ska ut på promenad dårå. Annars blir det fan inge kaffe nej.. så jädra gott är det faktiskt inte!

Anledningen till att jag gör detta är ju för att koffeinet ökar förbränningen. Sen vet jag ju inte alls hur mycket de ger i det långa loppet men skitsamma. Jag tror på det och det är det som är viktigt. Om det så bara är psykiskt så hjälper de mig ändå! Det blir va man gör det till heter det ju!

Dagen har varit fylld med skratt o glada upptåg med våra trotjänare Sofie & Alvin. I helgen är det GGN o vi ska ta me oss massa gott som vi ska festa på därute. Vi åker me Erik ut redan på morgonen så de blir till att stiga upp i ottan.

Nej nu blir det snart House..

see you guys!
Puss