Sovgris
Vi har varit hemma hela veckan för han har fått ögoninflammation. Började lite smått med variga ögon i söndags o sen har det varit så hela veckan. Man blir tydligen väldigt trött för han har sovit jättelänge på morgnarna. Idag fick jag väcka honom halv 10. Hör ju inte till vanligheterna precis. Dessutom sover han nu igen o har väl sovit snart 1,5 timme. Vi får hoppas han sover bort både förkylning och variga ögon. Man tycker så synd om honom när han ser ut som en ledsen hundvalp med sina svullna små ögon som hänger ned =(
I övrigt är han som vanligt tycker jag, så det är bra! Vi har haft riktigt mysiga dagar hemma. Otroligt snabbt finner man sig i att vara hemmafru igen! Så det ska nog inte va några problem när det sen är dags igen =)
På måndag kommer kusin Sixten o ska bo här i 3 nätter. Felix & Emrik ville bo hos mormor & morfar. Cilla & Affe ska nämligen till Canada. Så då turas vi om att ta hand om killarna Annelie, jag o våra föräldrar. Man ska ha många syskon det är det jag alltid har sagt!
Där det finns barn, där är en gyllene tid
frustrerad är en av de jobbigaste känslorna...
Jag har äntligen tagit mig för att fixa min fotovägg som jag funderat så länge på. Kom på att jag självklart ska rama in fotot från tidningen när Bob föddes. Började leta men förgäves..
Dom är bara helt försvunna. Finns INGENSTANS. Jag har letat överallt minst 2 gånger. Jag blir galen!!
Nu kan man ju tycka att jaja, dom kommer väl fram nångång. Big deal, men sån är inte jag. Har jag väl fått för mig nåt så blir jag fullkomligt vansinnig när det inte går som jag tänkt mig. Så jädra larvigt, jag vet men jag kan inte släppa det liksom. Kan leta en hel dag efter småsaker, o tillslut handlar det inte längre om att jag bara MÅSTE ha den/det just då utan det blir som en tvångstanke. Jag MÅSTE hitta det annars kan jag inte gå vidare. Så jädra jobbigt alltså... Jag önskar jag bara kunde säga, jaha nej nej jag kan inte hitta de just nu så jag får göra nåt annat, men de går inte!
Nej fyfan för att behöva leta efter saker, Hate it!
Måndag
Imorse hände nåt väldigt mystiskt. Jag ställde mig på vågen (som jag gör varje måndagsmorgon) o höll på att smälla av när jag såg att den visade 1 kilo mindre än förra veckan. Hur är detta möjligt? Gravid i vecka 26 och går plötsligt ner 1 kilo bara sådär. Sist va det ju runt den här veckan som det började skena iväg känns de som. Till saken hör ju att jag knappast har "hållt igen" eller så heller, nej snarare tvärtom. Fika hit o dit o absolut ingen bantarkost precis. Jag har väl aldrig i hela mitt liv gått ner ett kilo på en vecka utan vidare, bara sådär. O just nu dessutom. Nej jag är verkligen chockad alltså.
Va tvungen att väga mig igen när jag kom hem idag men jo, det va fortfarande så. Riktigt skumt...
Ja i helgen lär man ju floffa en hel del så på måndag har jag väl gått upp 2 kilo bara för det. Ska bli spännande att se!
En riktigt trevlig måndag har jag haft annars. Slutade 3, hämtade Bob, fixade mat o sen har vi vart ute o fixat lite. Vi hann även med en liten kvällspromenad hela familjen innan de va dags att gå in o göra Bob klar för natten. Nu sover han så sött o jag ska bara mysa ner mig i soffan me lite äppelbitar eller nåt i den stilen.
Happy news!
En sten lyftes från mitt mammahjärta!
På fredag drar jag o Sofie till västerås, vi ska på lyxspa o skämma bort oss nå fruktansvärt. Looking forward!
Vi ska bo hos hennes farsa o resten av helgen blir det ikea o lite annan välbehövlig shopping. Kommer bli en toppenhelg. We're gonna have so much fun!
Livet är på topp o vi njuter av hösten!
Älskade Bob
