fannyanderson

Nja ok, kanske inte så mycket längre eftersom att den är färdig, men lite passar den på att tjocka på sig medan den ännu är kvar därinne. Det är bara bra tycker jag.

skönt med röda dagar o hela familjen är hemma. Vi har precis ätit lunch o Bob sover middag. Björn är ute i garaget o fixar med vår trasiga bil som blir körförbud på i nästa vecka o som nu visade sig vara ännu mer kass, o vi måste vänta på nya delar =(  

Jag känner mig vansinnigt trött, omotiverad o orkeslös idag. Senaste dagarna har jag känt att jag väldigt lätt blir irriterad över småsaker. T.ex så började dom på jobbet redan nu o för en vecka sen me att fälla kommentarer som
"Jaha, ja då får vi se om vi ses på måndag då"
Dom menar bara väl men jag blir frustrerad och stressad över sånt just nu..

DET ÄR FÖR FAN INTE ENS DAGS ÄN!

har jag lust att skrika! Jo jag vet att BF är om en vecka o att rent teoretiskt skulle den kunna komma när som helst. "Jo för tänk på att de är andra barnet o att det är tätt emellan o bla bla bla... Jag går inte på det där snacket.
Jag har ställt in mig på att gå över just för att inte bli besviken o frustrerad, för visst fan längtar man så man håller på att avlida varje dag! men please, Don't steel my thunder!

Jag är bränd från förra gången. I guess. jag trodde inte att jag skulle känna så den här gången men de har redan börjat! Jag tyckte de va otroligt jobbigt att gå över 12 dagar just för att alla andra verkade tycka de va sån jädra stor grej
"HAR DU INTE KÄNT NÅT? HAR DE INTE BLIVIT NÅN BEBIS ÄN? VA? MEN NI HÖR VÄL AV ER?"
 
Varje dag fick man höra nånting. De va precis som att man va helt oduglig bara för att man inte fött innan datumet eller på det. Självklart får man fråga hur jag mår o vice versa men helst inte något av ovanstående..
Just såhär nåra veckor innan så känns de som att man är extra känslig, iaf jag. Så nära mål men ändå så långt bort!
Den får komma närhelst den känner sig redo o inte en sekund före. Jag är införstådd me de o hoppas att alla andra också kan va de..