Life as we know it
Sitter här me Ted som ligger o myser i min famn. Dom stora killarna har åkt till slite o ska kolla på en bil. Jag har egentligen massor att göra men jag kan inte slita mig från den här söta lilla varelsen som nyligen blev en del av vår familj.
Jag får lyckorus varje dag när jag tänker på min fina familj. Jag sa till Björn igår: kan du tänka dig, här sitter vi nu efter snart 8 år med hus och barn o allting.
Sen kom han till mig när jag satt i soffan me Ted o tittade på honom med sina stolta fadersögon o sa:
- vilken söt bebis du har gjort!
jag? svarade jag, det är ju vi som har gjort honom.
-Han: Jo, men det är du som har bakat honom!
Livet är väl för underbart.
Hehe, glömde nämna en annan sak i min lilla "förlossningsberättelse" som såhär i efterhand är lite kul. När Björn kom hem efter att ha lämnat Bob den natten vi åkte in, så hörde jag hur han började brygga kaffe o ställa fram frukost o bre mackor o jag tänkte, vafan håller han på me? ska han äta nu, vi ska ju åka!!
Jag gick ner o sa bestämt: Ja, vi åker när du har ätit klart, bara så du vet!
Björn: Jaha, är de så pass?
nej.. men inte alls, jag väckte dig nu här för att vi ska ta de lugnt några timmar hemma här först o mysa lite o äta frukost!
Klart de är så pass!!!
..jag säger som jag o min bäste vän alltid säger.. Desse karlar alltså....
