fannyanderson

Idag har jag & Sofie varit i stan med våra kids. När vi kom hem skulle jag ta me mig våran släpvagn hem från Sofie. Jag tycker det är kul att backa o ordna med släp så jag skulle så fint backa ner den här hemma under terassen där den hör hemma. Det gick nice and smooth allting. Den gled så perfekt in på sin plats så de va nästan för bra för o vara sant.

När jag sen skulle upp ur trädgården igen va det värre. Närmare två ton Omega herrgårdsvagn sjönk ner i den mjuka marken och sparrade upp jättefina spår i gräsmattan med vad som kändes som slicks. Jag kom inte upp!
Shit tänkte jag, hur gör jag nu då? Jag måste ha lite sats annars kommer jag fan inte upp. Körde försiktigt lite längre ut på gräsmattan vilket bara resulterade i att jag inte kom nånstans, tillslut körde jag fast. I min egen trädgård. Why me? Trist.
Ja de va bara att släpa in mina miljarder kassar o Bob från bakgården de. Vänta på att Björn kom hem från jobbet så han kunde dra upp mig med traktorn. Så tänk på de. Just nu är det som allra mjukast i marken. Vips så sitter man där. Stuck like glue.




Imorgon blir det tårta på Emab:


hej svej!