fannyanderson

Å så himla mysigt att det är första advent o dags att pynta i helgen! Äntligen!
Tänkte även baka lite gott o kanske bjuda hem Bobs farmor & farfar, mormor & morfar på lite adventsmys. Vi får se va som hinns med.

Imorgon ska Bob till tandläkarn för första gången i sitt liv. Vi är ganska noga med tandborstningen trots att han inte gillar det nå vidare. Jag har aldrig haft ett endaste hål o vill gärna överföra till honom hur viktigt det är med tänderna.

Tiden springer på, som jag visste att den skulle göra. 1 månad kvar till jul o allt va det innebär. Jag känner mig lycklig och förväntansfull! Jag o min älskade man har bokat "julmys i Ljugarn" den 10 december. 5 rätters julmeny o lyxigt dessertbord på Smakrike, övernattning med frukostbuffé. Mysigt värre!

Magen växer o jag bara myser av känslan att vara gravid. Jag känner mig stolt över att vara gravid. Jag älskar magen, o jag älskar att känna det lilla livet därinne så tydligt varje dag. Titt som tätt sticker de ut en liten fot eller hand i sidan o jag slutar aldrig att fascineras av livets mirakel! 

Att få barn måste vara den häftigaste, finaste och mest oslagbara resan en människa kan vara med om och jag undrar, kommer jag nånsin känna mig "färdig" med det här?


Mina älsklingar

Alltså hur svårt ska det vara att hitta ett namn? Vi har knappt pratat om det känns det som, o än är de ju tid kvar men det hade ju vart skönt om man iaf va överens om 1 tjej o 1 killnamn innan det är dags. Det som jag tycker, tycker inte Björn o tvärtom. Det är en jädra cirkus de där..
Sen ska de ju passa på den som kommer ut också, men som sagt några förslag hade ju inte skadat.
Det som vi dock är lite överens om är väl att vi vill ha ett kort namn.

Nåväl, det löser sig!

Dagen igår spenderades ute på tofta i vanlig ordning när det är GGN. Ända sen man va snoris har man hängt där ute o fascinerats av sporten som sådan. Har alltid haft nån slags dragning åt motorsportshållet. I tonåren va de gokart o sen blev det cross/enduro. 2008 va året som jag bestämde mig för att nu ska det bli på riktigt för mig me. Tog tag i saken redan dagarna efter GGN o köpte mig en liten 80 kubikare. 5 månader senare köpte jag min 150 som jag skulle köra GGN me! O jag gjorde det!! Jag va hypernervös, inte bara för själva tävlingen utan också för att jag precis bara några dagar innan hade fått reda på att jag va gravid!

Hur skulle det gå? men det gick nice and smooth. 4 varv på 3 timmar och 22 minuter, och efteråt kände jag mig lycklig och härligt slut i kroppen. Graviditeten gick även den nice and smooth trots medverkan i världens största endurotävling :)
Det blev en välskapt liten gosse som vi älskar mest av allt på denna jord!

Efter igår känner jag en väldig längtan att köra igen! (som man alltid gör när man kollar på tävlingar:) Inte alls lika stor längtan som att få träffa Bobs lillasyster/bror förstås men kanske att få börja köra lite grann till nästa sommar iaf. Vi får se vad ekonomin och tiden säger. Som det ser ut i dagsläget har jag ju inte ens nån cykel så...

Först o främst ska jag njuta av min älskade familj. Ca 10 veckor kvar till BF och det kommer gå med en rasande fart. Jul o allting!



Tänk att det är Bob som ligger därinne i magen som ett litet litet frö :) helt fantastiskt!