fannyanderson

Japp, i måndags började jag jobba efter att ha varit mammaledig i 1,5 år. Vilken helvetsdag alltså. Jag fick åka med en kille i postbilen för att jag skulle lära mig ett nytt distrikt, men my GOD va han körde. De va ju så man ville kräkas där ett tag. Det är som bäddat för att man ska bli åksjuk, Start, stopp upp i 180, stopp, start o ryck hit o dit. Shit säger jag bara.. kändes som att jag åkt virvelvinden i 3 timmar när vi äntligen va tillbaka.

Dag 2 fick jag köra själv, skulle ut på väskinde som visserligen är ett ditsrikt jag kan, men jag menar det va ju dock 1,5 år sen sist o jag kände mig skitstressad när jag skulle iväg där, för då hade klockan hunnit bli en del. O jag insåg att jag inte skulle få sluta i tid. Va gråtfärdig och ville bara dra till dagis o hämta upp lillgrisen o mysa me honom istället.

Idag har varit en ok dag, trots ett litet möte med "cheferna" som inte gick som jag ville. Dom vill att jag ska lära mig ett nytt distrikt. Det vill inte jag! jag vill ha mina gamla som jag kan. varför ödsla tid på att lära sig nåt som ändå blir värdelöst om ca 2,5 månad?? det är för mig en gåta. Men men, nu har jag sagt mitt o kan inte göra mer.. bara att köra på som Björn säger. Vips så ska jag gå hem igen. Å, måtte den dagen komma snart!!

Jag saknar min Bob på dagarna. Från att ha varit hela dagarna så har vi nu nu bara ynka 3 timmar tillsammans på kvällen innan han går o lägger sig. Nu är det någon annan som får vara me min lille kille hela dagarna. Fy så orättvist! Dessutom luktar han dagisfröken i håret när han kommer hem =(

hoppas resterande arbetsdagar denna vecka går fort, fort fort så det kan bli helg, så vi kan mysa hela familjen.  


Sötkorven