I'll be waiting
Mina barn sover middag och jag sitter och funderar...
funderar på allt möjligt.
Jag har nu varit mammaledig sen maj 2010. jobbade 4 månader innan jag gick hem den här gången och som det ser ut nu så ska jag vara hemma till september 2013. Då har jag sammanlagt varit hemma i 3 år. Shit vart tar tiden vägen?
Jag älskar verkligen att vara hemma med mina barn och det är så himla roligt men jag har även börjat känna att det kryper lite i kroppen på sistone. Jag behöver få komma ut ur husets väggar. Inte för att vi är hemma hela tiden men man är ju ändå hemma mycket i det stora hela. Jag ser egentligen inte fram emot att börja jobba, men det är förmodligen för att jag inte trivs riktigt.
jag hade kunnat börja jobba om ett par månader om jag bara visste att jag gick till ett jobb jag trivdes med. Ett med roliga jobbarkompisar o bra sammanhållning. Har ju inga större krav på själva jobbet som sådant, men lite kul måste man väl andå få ha? Nej hu, jag får ont i magen när jag tänker på de där.
Skulle gärna ta lastbilskort men det kommer ju kosta en del, o jag vet inte vart jag ska börja. Sen kanske man inte får nåt jobb iaf. Plugga vill jag inte, eller jo visst skulle jag väl kunna göra det om jag bara visste vad, och om det verkligen ledde till nåt. Åå jag vill så mycket men jag orkar liksom inte ta tag i det på nåt sätt. Orkar inte forska i hur jag ska göra för att komma dit jag vill. Jag skulle behöva någon som sa till mig exakt hur jag skulle göra för att få som jag vill. Vart hittar jag den personen?
