Trött

Idag är jag en trött sunkig 2-barnsmorsa.
Jag hatar att känna mig sliten och ful men jag är helt enkelt för trött för att orka bry mig just nu. Teddan vaknar många gånger om nätterna och har svårt att komma till ro ordentligt. Men vi jobbar på det. Innan vi vet ordet av så sover han lika bra som sin storebror. Det ser vi fram emot!
 
Ikväll är Bob vid sin farmor och farfar och ska sova där. Dom brukar haffa honom nån helg då och då bara för att dom tycker det är så roligt. Han tycker det är jätteroligt att vara där också. Kan inte låta bli att sakna honom ändå. Älskade Bob.
 
Nej nu är det snart dags att komma ut lite. Jag känner för att åka lite raggarbil o lyssna på Eddie. De va inte igår..
 
Dags att stoppa Udde i säng!
 
So long
 
 
 

Begravning

Begravningen för min faster kommer att vara 13:e juli. Samma dag som min lille Bob fyller 2 år.
Jag kommer att åka upp med mina syskon dagen innan, så jag kommer tyvärr missa min sons födelsedag men jag är säker på att han kommer att ha en underbar dag med sin pappa och sina farföräldrar. Jag däremot, kommer ha en fruktansvärt jobbig dag.
 
Jag har bara varit på en enda begravning förut och det va 18 år sen. Jag avskyr avsked och jag är rädd för döden. Rädd för att, som i det här fallet, någon i min närhet ska dö. Det känns så otäckt hur kroppen plötsligt kan sluta fungera och kvar blir bara ett skal som aldrig mer kommer vakna. Jag får rysningar när jag tänker på orden "aldrig mer" Då är det slut, då finns det inget mer, det blir så definitivt och det är det som skrämmer mig.
 
Trots att det värker av sorg inombords så rullar dagarna förbi i en rasande fart. Det har jag barnen att tacka för. En halvåring som vill vakna varannan timme om natten och en 2-åring som vi tränar o tragglar med pottan på dagarna. Man hinner inte sitta ner o vara ledsen hela tiden, och det är bra. För det vet jag att hon inte vill.
 
 
En ängel flög förbi, mot himmelen så fri men hon lämnade sitt leende på vår jord.

Sorgligt

Fy vad det är orättvist ibland. Fick det hemska beskedet igår om att min faster gått bort.
Hon hade cancer och vi visste här i våras att hon nog inte hade långt kvar, men jag hade så gärna hoppats att hon skulle få komma ner till sitt kära Gotland en sommar till. Hon bor i Vallentuna men har sitt sommarhus bredvid mina föräldrar i Elinghem och hon har alltid stått oss alla väldigt nära.
 
Fruktansvärt lättsam, generös och glad person. Alltid mån om att hålla kontakten med alla. Det känns helt ofattbart att jag aldrig mer kommer att få träffa henne. MIna tankar går också till hennes man och barn. Hennes dotter fick en son här i mitten av maj och det känns så grymt att han inte ens ska få komma ihåg henne.
 
Direkt efter beskedet igår så åkte jag ut till Pappa o mamma. min syster va där med sina barn och min andra faster kom också. Vi allihopa gick ut i kyrkänget, som vi så många gånger varit med vår kära faster. Vi hissade flaggan på halv stång och stod där en stund.
 
När sånt här händer så börjar man automatiskt tänka på sina barn och sin egen lilla familj. Fy ända in i helvetet om nåt skulle hända dom. Då vet jag inte vad jag gjort.

Tjejruset

Gick mycket bra! sprang på min bästa tid nånsin tror jag. Fint väder o massa folk som hejade på längs strandpromenaden. De va jätteskoj! Sprang med pulsklocka o låg på i stort sett samma puls hela tiden. Tacka vet jag den alltså. Den är ett ypperligt hjälpmedel när jag springer. Dessutom vann jag också ett pris!
En båtbiljett tur och retur för 2 personer + bil. Vilken härlig kväll!

Idag vilar jag mig.

hembiträde sökes...

Jag är inne i en svacka då jag tycker det är så extremt långtråkigt att laga mat och städa. Jag skulle önska att jag hade en liten husa som kunde fixa allt det där. Tänk va mycket tid man hade fått till allt roligt istället. Tänk att bara få sätta sig ner till ett dukat bord o sen bara gå därfirån utan att behöva plocka av eller nånting. Det tar en massa dyrbar tid av mig känner jag. Just nu vill jag bara ha kul. Busa med mina barn, va ute o lattja, köra motorcykel. Njuta av sommaren o allt den har att erbjuda. Orka stå o fixa med mat o skura golv då? not so much.

Det tråkiga är ju att nån måste göra det. O om det inte är jag, vem ska då göra de? nej precis... suck..

Imorgon springer vi tjejruset. Heja!


what a feeling :)

Igår gick jag o Ted ut i garaget medans Björn ännu sov. Bob sov hos farmor o farfar. Lille Teddykorven somnade så snällt i vagnen så jag kunde byta olja o luftfilter på crossen. När Björn vaknat o kommit ut så drog jag iväg.
Vilken frihet, vilken lycka! Första åket på ett år. Jag hann ju me en liten liten tur för ungefär ett år sen, men då hade jag sån otur så då skar den. Sen blev jag gravid kort därefter
så det gjorde ju inte så hemskt mycket just då men iaf.
Har inte kört "på riktigt sen" GGN 2009 men jag har inte glömt hur kul de är. Björn sa att jag va speedad som ett barn när jag varit hemma en stund :)

Har träningsvärk som attan idag trots att jag inte körde så hemskt länge. I axlar, överkropp o rumpa. Gött!
Jag hoppas jag kan dra iväg snart igen.



Tjoho!

Då va vi anmälda till tjejruset på onsdag.
Jag, 2 av mina systrar, en arbetskamrat till dem, Sofie och Molly bildar ett lag. Molly är så gullig så hon tar lille Teddykorven i vagn så jag kan springa. Så blir det fika på strandgärdet efteråt. Hoppas det inte regnar.
Jag har noll förväntningar angående springtid utan ser det mest som en rolig grej.
Jag ska dock tagga så gott det går med vatten o.s.v innan.

En gång till ska jag nog springa här hemma innan onsdag iaf. Kanske imorgon.

Amningshjärna?

Amningshjärna eller bara allmänt förvirrad?

Det är ofta nuförtiden som jag glömmer saker. Man har ju rätt mycket i huvudet these days. Måste skriva upp, måste skriva upp tänker jag hela tiden. Ser på tv gör jag knappt längre. Eller jo morgonbolibompa o nån disneyfilm på kvällen med Bob. Annars är det inte många program sådär man följer inte. Rätt skönt faktiskt. För inte så hemskt längesen va jag ju typ besatt av repriserna av O.C som gick varje vardag klockan 3. Världens sämsta tid. Skönt att man tog sig ur det. Ikväll ska jag iaf se Desperate housewifes. Det ser jag fram emot.


Godkväll!

Varför är det alltid såhär..

Båda barnen sover o jag sitter här o tänkte passa på att göra såna saker som aldrig blir gjort när dom är vakna. Kan just i detta nu inte komma på en enda grej bara. Det är väl bra typiskt?

Jaja, eftersom jag inte kommer ihåg de så kan det inte va så viktigt. Jag slår mig ner i soffan o samlar ny energi. Har haft mycket hela veckan som gått, så jag kan förtjäna en paus och att göra absolut ingenting. Ingen tårta, ingen springtur, bara va. Imorgon blir det springa igen!

morsning

RSS 2.0